..igen.
varför kan inte allt vara lika enkelt som det var när man var liten? allt var så mycket bättre då. man brydde sig inte alls inte om killar osv. om det var någon man var ''kär'' i så var det bara att fråga chans. fick man ett nej så gick man till nästa kille. utan att blir ledsen och sårad i flera veckor, och man blev inte heller kallad player, för den delen. det var liksom bara att köra på! pussleken for the win. visst kärlek är fan det mysigaste som finns, men det har alltid någe dåligt i sig, alltid. så jag saknar den dära pussleken,varför tog det slut för?jo för sen kom tungan in i bilden också. sen sex osv.
jag tror jag aldrig har ångrat så här mycket i hela mitt liv som jag har gjort detta år. det är från små saker till större. från kärlek till hat. vänner till ovänner. asså, varför? vad är det för mening med allt? det har gått från bra till dåligt allt för mycket nu så jag kännde verkligen för att skriva om det här nu, jag har kännt det väldigt länge. men har liksom inte vågat skrivit, för jag känner mig jätte emo nu. (heheh) not good!



the world will never ever be the same,
and you’re to blame